rebeckanu

Jerry Schatzberg commented on the changing faces of fashion: “It was different. [Models] were women; now they’re young girls trying to be women,”

 Var vid Gamla stans vårdcentral nu på morgonen, jag har lunginflamation och medecin för 1200 kr, Nu är jag tillbaks i soffan, där jag enligt läkaren skall tillbringa resten av min vecka, en vecka som annars hade bestått av skola, krokir vid dansmuseumet, förberedelser och presentinköp. Men nej, istället får jag sitta här och försöka dirigera min värld med min mobil... Jag har hellre kul ibland och är sjuk ibland än hälsosam jämt och lite mer sällan men fortfarande sjuk. 

 

Beatrice Batistier, känner du igen motivet? Ringer det ngr klockor?

 Låt mig få berätta om kollektivet vid Svartmangatan 11-13, bestående av min bror, hans flickvän och jag. Viktor är ett matte geni, Susanna är en blivande begåvad författarinna/läkare och sist och minst jag - okänd framtid. Vi stöttar varndra genom att aldrig få ngr riktiga läxor gjorda, och Susanna får mig och Viktor att städa upp, såvida Viktor inte redan städat för att Susanna har varit borta ngn dag. Vi livnär oss på allt från Findus fiskgratäng, ostar, röd vin, ben & Jerry's, små godis och ytligare mer vin. Men det som är det fina med kollektivet är den positiva energin, att vad du än gör så kommer ngn stå bakom dig och säga "det är ju fantastikt!" Vare sig det är ännu ett öppnat glass paket till ett one night stand, en tårtbit i TP, eller bra reklam film på tv3. De klingande komplimangerna ligger alltid i luften. Förutom detta analyseras det alltid känslor och killar/relationer, sen pratar vi om att starta nya hälsosamma liv, men framförallt roliga, allt mellan himmel och jord och efter vinet tänjs gränserna lite ytligare. Jag trivs i kollektivet, här är kvinnorna självständiga och kärleken i luften. Jag brukar tänka på när mamma berättade om hur hon hade det när hon bodde i sthlm och hur jag en dag kommer att tänka tillbaks på det här. Det känns som om igår jag satt i Visby och väntade på sthlm och nu har det snart gått två månader och trots ohälsa och en del tabbar måste jag säga att "this is the time of times".

 Jag älskar kollektivet. Ljusen är tända, jag är sjuk och fattig som fan, stygnen blir vackra och jag strålar.  

Förkyld, lite bakfull, lite död och svettig. Jag har passivt spelat TP och gett mig själv tårtbitar när jag tyckte att jag förtjänade, jag vann ändå inte. (Susanna vann givetvis) Druckit en liter te. Använt mig av en och en halv pappersrulle pga av en rinnande näsa. Nu väntar jag på glass som Viktor ska köpa, sen vill jag sova ngr timmar till och hoppas på att nästa gång jag vaknar är jag pigg och kry. 

 Knappast.

 Godnatt.

Jaha du då stat jag här igen som om det vore en söndag, men helgen har egentligen inte ens börjar och jag är förstörd, min super energi från går dagen försvann förmodligen med sista drinken på riche vid två tiden. Ni är jag fånge i min egen kropp och får avböja kvällen med Jenny och Sascha som jag sett fram emot, jag som ville till Landet. men det blir let's dance final istället och god sömn inför morgondagens arbetspass istället. Sen har jag bjudit ner en gammal vän till visby i sommar, skåne? Vad hände?

 Mer ramlösa.

Karamellie vill att vi ska gå på kropp och hälso -mässan, för att kunna stryka spådom på hennes "to do list before I die". Jag vet inte vad jag tror på, tänker på the mentalist, och jag tror nog att somliga är bättre än andra på att läsa av andra människor, saker som riktig spådom, tvivlar jag på. Tror att det fanns folk som kunde spå andra, men att dom försvann med dagens informations samhälle. Jag vill iallafall berätta att cikusen nu kommit till stan:

 Jag satt på Apoteket Korpen i gamla stan, försökt att få apotekaren skriva ut astma medecin utan ngt recept, jag hade hoppats på att hon skulle göra ett undantag för mig då hon hade min medecinhistoria på utskriven astmamedecin sen 10 år tillbaks, men incke. Så jag satte mig ner för att få tag på min läkare. Då kommer hon in, en kvinna i 40 års åldren, med nya vita nike snekaers, blå stuprörsjeans, en beige figursydd kappa, en designer handväska med omvirrade dior och Hermes scarfar, längs axlarna har hon yttligare en stor hermes scarf, händerna prydda av juveler och på huvudet har hon en svart hög hatt.

 Hon kommer in och låtsas spottar i en cirkel runt henne, skakar händerna så att alla ringar låter, sparkar på en pengainsamling för rädda barnen och skriker -nehej, inga pengar idag heller så kan de va.     En baby gråter och hon skriker -varför gråter gossebarnet? Har han fått för mycket brännvin hemma?      Hon tittar på herrn framför henne och säger att han är gammal och grå. I svennebanan land är detta det obehagligaste som kan hända, alla står tysta och strirrar ner i golvet som om det inte hörde att hon skrek. Slutligen kommer hon fram till kassan och då skriker hon - turist diaree, imodium, turistdiaree! Hon får en massa olika tabletter utskrivna som hon kvickt sväljer vid fontänen. 

 Jag har hela tiden suttit bakom henne, då hon vänder sig om och går fram till mig där jag sitter, lägger sin hand på mitt ben, stirrar mig i ögonen och säger - Andas, andas ta det lungt och du kommer må bra, andas bara.     Sen gick hon.

 Var det en slump att hon sa "Andas" när jag satt där med andningsbesvär, eller "visste hon bara". Jag vart hur som helst övertygad om att jag ska gå på mässan.

 Slut.

  

 Uppdaterar mer senare.

(vet inte riktigt hur copywright fungerar men bilden är lånad ifrån www.style.com)

 Jag skulle kunna säga tusen tråkiga saker om går kvällen, men ser Ellie som min förebild och istället ser jag det som en erfarenhet av en ny klubb, är glad för att det finns ställen för alla i Sthlm och slutligen så ska jag skicka ett vykort till min mormor och berätta att jag såg prinsen. Jag är för monarki, tycker däremot synd om dem. Vem vill sitta i en glashytt och titta ner på alla andra?? Eller är det kanske höjden av en bra kväll, att ha en sån avlägsen vipp att ingen kan nå en? Hur som helst var det ändå kul att få dansa lite och det är alltid kul att få vara med sin andra APP hälft.

 Sen var de där med Paris och samtalet, oj ja, det kom och vi prata, skratta, det var skönt att få höra hans röst, det var skönt att få en slags påminnelse. När han sa att han gick där i Marais och precis passerade vårt Café Charlotte, då saknade jag Paris. Paris är ändå Paris och redo för det eller inte så åker jag ner senare i vår.

 Nu ska jag till djurgården och promenera.

 Jag är inte gravid.

Lovisa Burfitt

Första helgen utan utgång, tror jag än så länge. Jag är istället parkerad i gamla stans mysigaste soffa med tända ljus och en späckad tv tablå, typ.... Det finns glass i kylskåpet och en bror i andra änden av lägenheten, batteri på datorn och pengar på kontot, en Filippa K påse på rummet och en telefon som kommer att ringa under kvällen. För första gången på ca tre månader ska jag prata med min ex pojkvän från Paris, jag kan inte bestämma mig om jag är nervös eller bara glad att äntligen få prata med honom igen. Är ändå lugn, cool som Bruce willis från filmen igår. "Head or gutt"

Sista timmarna, innan de nya livet. det som börjar på måndag och vanligtvis slutar kring helgens början och återupptas nästkommande måndag. Jag behöver frisk luft utan Marlboro, annan föda än bara mackor, mindre onödig tv och mer tid för mig själv och ensamhet. Jag har inte tänt mina ljus i sovrummet sen tre veckor tillbaks, det är ett tecken på att man glömmer bort att skapa stämning. Jag behöver energin nu, trots det att snödropparna snart blommar i Stockholms äldsta innergård känns våren långt borta. Känna mig kreativ och lite viljestark, man tappar greppet så lätt vid för mycket smink, drinkar men framför allt vid för mycket förorening i ens luftrör. Andas in, andas ut.

 Jag funderar över förväntningar, skillnaden mellan killar och tjejer. Känslor och handlingar. Jag som över analyserar och tänker för mycket har träffat ngn som får mig att sluta tänka och istället nästan irriterar mig över de överflödiga. Men så är det. Jag kommer aldrig kunna sätta fingret på det, man är ju ändå olika från person till person. Kanske finns det inga normer, kanske har vi skapat dom, egentligen så snurrar samma tankar hos oss, bara det att hälften av oss känner sig bekväma med att prata om det.

 Godnatt.

rättelse; den oerhört graciösa och viga tjejen på mitt förra foto som jag kallar "henne" har ett namn. Det är ingen mindre än min kära kusin Lena Jonsson. Samma fina kusin som är på det här fotot.

 

Karin är hos mig nu, kärlek är mysigt, kärlek är bra, Karin är underbar. Vi ska sova skavfötters nu, hon och mamma sitter och pratar. Mina hundar är här, massa kärlek. Massvis med mys. Bilden är ifrån lördags på Riche, jag är inte lika vig som henne, men jag försöker. Det är ju bra. Godnatt.

 Som sagt, antingen är jag sjukt blåögd och ska fortsättningsvis gå tillbas om att ljuga om min ålder, eller så är alla killar freaks. Verkligen, jag ska sluta plocka upp killar på spybar för ledordet verkar vara just freaks.

 Godnatt....

Tack Clara för underbar musik från Lykke Li. Nu sk ajag duscha, föröska förvandla mig, Man är knäpp.
Ha en trevlig kväll

Trots allt finns det saker som gör en glad också, musik, rytm och oväntade konversationer med nya vänner, med gamla vänner. Planer och skola, bilder och minnen. Nya "munken" med engagerade butiksbiträden, en komplimang, varmare väder. Mail, sms och telefon samtal, varm vatten. Imorgon är det fredag, fredag betyder helg och en dag närmare lördag. 

Godnatt. 

Precis kommit på funktionen att lägga upp youtube klipp....

Jag drömmer så konstiga drömmar, sådana som tvingar en att tänka efter hurvida det faktiskt hände eller inte. Jag tycker inte om dessa drömmar, när man inte längre har koll på gränsen, du kan vakna upp kär, arg eller bara besviken, eller som imorrse grymt trött...

 I förr går, drömde jag mig tillbaks till Paris och första gången på länge saknade jag det, jag saknade allt.

parentes är att lady gaga just nu spelar live på tv och hon har glömt byxorna, men verkligen, glömt dom hon har string trosor och hudfärgade strumpbyxor, utan skor och en korsett. oj.

 Jag fick mailet jag ville ha igår, men det innehöll inte riktigt det jag ville läsa utan istället blev jag glad. Jag kände en krypande känsla i magen som påminde mig om varför jag föll från först början. Det fanns inga frågor, men jag vill ändå svara. 

 Det var Karin som gav mig namnet och nu är hon på repeat, 21 åriga Melissa Horn, med hennes debut album långa nätter, en kvinnlig mer närliggande Lars Winnerbäck. Enklare och renare, hennes röst bär låtarna, inte som i Lasses fal texterna rösten. Jag bara tar in och njuter, "Hanna" och "New York"... det är när musiken påverkar en som mest, du vill nästan ha ont, jag vill läsa ett mail så att jag kan lyssna till musiken och tänka "just så känner jag nu". Men det kommer inget mail, telefonen är tyst och jag rätt glad. 

 Det har varit en kulturell dag med Poesi till frukost, Moderna till lunch, plagg skisser och sen Melissa till middag. Men jag är inte mätt, ska nog lyssna på musik hela natten, det var så länge sen jag kände mig sårbar genom musik, jag tycker om att lida lite på ytan.

 Godnatt.

ESTRAD

Och ställde sängen

vid en annan

brant

i ljuset

Inga dagar av detta

Vårt öga torrt

som solen

DAGBOKSBLAD

Ett blått sken. Ett hus

man bebodde

Syrsor i mörkret

Man säger två hundra dagar

Två hundra tuggor

Av vilket eller vad

Man glömmer lätt att också

detta är en kuliss

Så ser jag staplarna

bildas

I min egen skrift

 ur Ann Jäderlund dikter 1984-2000

Tror inte på kärlek just nu, utan på vackra människor och skydd. Godnatt

 Promenader stärker en, gör en piggare och friskare, mer kreativ. Idag gick jag till Medborgarplatsen för att träffa Lina, en kompis kompis som hälsade på i Paris i höstas. Söt tjej, lång fika och jätte kul att bara få prata av sig med någon. Givande, precis vad jag behövde efter en lång stillasittandes helg. Om 23 minuter ska jag stå påklädd vid dörren. Bilden av Carrie pga av min saknad av sex and the city boxen som finns hemma...

 Ny månad, sista dan på veckan. Varit i skolan hela helgen och pysslat, har inte kommit framåt bara längre och längre inåt. Imorgon ska jag belamra hela vardagsrummet med mina fåglar, tygbitar, kollage och ideér, kan bli kul. Men vad som rör sig i mitt huvud nu är egentligen något helt annat, vart ska jag rymma vecka 29 när allt kommer komma ikapp mig?

Så många vackra människor, så lite tid.