rebeckanu

Allt som saknas är en konkret biljett , allt annat är klart. Jag kommer åka till London.

 

 Jag önskar det vore så lätt.

 

Det slår mig, att en gång älskat, alltid en älskare och en gång trasig, alltid trasig. Man kommer på bättre tankar och finner en annan mer lättsam tillvaro, men trots all ansträngning krävs det vara en doft eller sång och allt ligger precis intill ytan, nästan nåbart. Man känner salt smak i munnen och panik i kroppen.

 

 Hur kommer det sig att man har ett känsloregister så nära till hands, och som man aldrig tycks glömma bort när man inte ens kan memorera namn efter fyra veckor?

 

 I den stunden då allt detta cirkulerade i huvudet på mig insåg jag, jag är inte redo att träffa honom. Jag kan nästan svära på att hans närhet vid det första mötet, kinderna som slås samman och pussas, redan då kommer jag va förlorad. Vill jag gräva i det såret, vill jag minnas allt så nära?

 

 När en låt får mitt hjärta att stanna, vad ska då hans närhet göra mot mig?

 

 Jag vill till Paris.

 Skoldagarna bara går ocg går, det känns konstigt att tiden bara springer ifrån en. Det är bara ngr få veckor kvar till höstlovet, höstlovet som kommer innehålla London och Paris. Jag längtar med nervositet och förväntan. 

 Mamma och Pappa är i NYC, träffar personer, hör sig om framtiden, och jag sitter här hemma i mitt nya rum och funderar på om det redan är dags att lämna Sverige för ett annat land? Är man ngnsin redo, eller ska man bara hoppa när man har chansen?

 Hur som, jag ska springa ner och handla sen göra mina läxor; Skissa fötter, händer o skor, och dessutom lägga upp föslag för en mini kollektion. Ngt du känner väl blandat med ngt oväntat.

 40 - tal, Punk, progg... Jag kommer på ngt.

 Min kjol är A M A Z I N G.  

 Men i mer positiv bemärkelse, lever jag.

 

 Hjärtat klappar.

 Jag tar dubbla doser, och hjärtat klappar ännu hårdare.

 Shit.

Det kan vara ett samtal klockan 2 på natten. En kommentar mitt i skrattet . En ignorans. Ett löfte. Det kan vara precis allt och ingenting på en och samma gång. Ibland kan inte två av samma vara tillsammans, ibland kan man. Jag orkar inte ta strid, men kan inte sitta still.

 

 Hur kan det komma sig?

 

 Att fingrarna skakar, att man känner rytmen i bröstkorgen, att jag inte kunde somna efter en och en halv timmes telefon samtal. Vad gör jag mot killar, och framförallt vad gör jag deras nya flickvänner? Varför sätts det order på att aldrig få prata med mig igen eller ens se mig, varför blir mina ex ombedda att gömma sig ifall de ser mig??  Vart går gränsen mellan svartsjuka och bara sjuka?

 

 Varnings klockor och text rader lyser i huvudet på mig, minnet av bilderna jag läste om. När man går in i världen så djupt att man tappar verklighets uppfattning.  Vågar man vara ensam med någon som blivit dömd för det du dömde honom för?

 

 Varför slår man aldrig våldtagsmannen?

 

Varför avslutar man aldrig attraktionen?

 

Varför skadar man sig själv?

 

Varför har man sex utan kondom när man kan dö?

 

Hur kan det komma sig att huvudet står stil under en veckas tid och sen går på högvarv efter ett samtal, ett samtal och jag är tillbaka där jag börja. Välsignar dig och ursäktar mig, skrattar när vi lagt på men gråter därefter?

 

Varför är jag knäpp och alla andra tillsynens ännu knäppare?

  - Det har varit dator stop.

 - Jag har inte läst DN på evighet.

 - Jag har fokuserat på att gå till skolan, träna och sova och inte äta B & J.

 Nu är jag sjuk, var tvungen att lämna skolan i tisdags, nu har jag legat likt en parasit framfr tv och slukat varje billig sekund den har kunnat gett mig. Detta har jag gjort i två dagar. 

 

 Just nu beffiner jag mig ett fall. Jag faler från skyn, det pirrar i magen, blder från livet visas för mig och tiden bara springer. Jag kan inte säga att jag gillar det, men ännu mindre kan jag säga att jag ogillar det. Jag trivs, det känns okejatt bara befinna mig här ett tag. Inte fundera så myket på vad som komma skall eller vad jag ska göra av mig själv om tio år. Nu är jag här, nu är jag i framtiden och den i mig. Allt det svarta är borta och jag måste lära mig att leva nu och inte i drömmarna. Det är en överlevnads strategi.

 

 Det är ett tom rum, och jag vill nog inte vända ut och in på mig själv i det här tom rummet, jag vill spara all energi på just nu. Min dagbok är orörd, min blogg har stått stilla och jag hr inte av mig, jag pratar inte. Jag är i ett lyckligt, fallande tom rum.

 

Tabletter

 

Tabletter

 

Tabletter.

 

 Everyting is perfect from far away, come down now, but we’ll stay.

 - åsikt oförändrad.

 En och en halv vecka på skolan och jag trivs jätte bra. Vi syr två dar i veckan, har mönsterkonstruktion två och sen är det en halv dag av modeskiss. Amazing.

 Varit på korsett aktion, druckit lite bubbel vin och ätit bedårande macarons. Fick mig att tänka på Paris, Paris fick mig att tänka på dofter och dofter tar mig till händelsen här om dagen då just en doft av mitt ex svämmade över mig på tunnelbanan och jag höll på att svimma. Måste ringa, måste glömma.

 Jag har börjat på world class, boxas kommer bli min nya grej.

 Födelsedagen var magisk.

 Jag ska sova nu.

 

Godnatt.

 35 och gift.

 - Fem minuters promenad med hjärtlappning på väg till killen som sov över hos en förra helgen, är inte lika långt som fem minuter framför spisen i väntan på att morötterna ska koka färdigt. Fem minuters hångel är inte lika långt som fem minuters sex. När man har sex står tiden stil, när man går in i sig själv och har svårt att andas tar al tid slut, då andas du timmar och gråter dagar. 

 - jag är tillbaks i Stockholm och staden i mig.

 - Jag är ensam i lägenheten och smsar..

 -  Jag är ensam i lägenheten och dricker vin med Lina

 - Jag är ensam i lägenheten och bläddrar igenom glömda drömmar.

 - Jag är ensam i lägenheten och känt mig ensam, nu känns det bättre.

 Karin, cockie, cockie dough, katrin, kiosk kerstin. Kärt barn har många namn, jag skiter fullständigt i namnen, jag bryr mig bara om det faktum att hon, på riktigt, flyttar till Stockholm. Stockholm kommer aldrig bli det samma. 

Stockholm. Shit, Stockholm.

 Då var man tillbaks, vi har varit på IKEA, vi har flyttat möbler och städat. Nu flyger vi solo då de andra åkt till gbg. Det börjar likan ett hem med känsla och jag älskar hur en karaktär sakta men säkert växer fram ur kaoset. 

 - Sex dagar kvar till min 21 års dag.

 - Sex dagar kvar tills att jag börjar skolan.

 Ska iväg och jobba om nån timme, känns underbart att få komma tillbaks till Riddagrgatan 12 i höst. Längtar till att få se allt nytt för hösten, har på riktigt verkligen saknat butiken under sommaren. Och på tal om butiker han jag och mamma känna på rean, och nu hänger det en underbar Lavin klänning i min garderod och Lavin väska för offörskämt lite pengar. Hade nästan glömt bort hur magiskt det är med reor. det tar mig tillbaks till Paris och Jimmy choo's för 100 euro... Hur som.

 - Jag kommer sakna att köra för fort med Golfen och lyssna till King's of Lion.

 - Jag vill ha Karin under armen.

 - IKEA möblerna kommer idag och jag längtar verkligen att få sätta igång.

 - Jag fyller år snart, om sex dagar

 - Jag börjar skolan snart, om sex dagar.

 LOVE